alla typer av texter
alla typer av texter
Företrädare för alliansregeringen har förklarat att rektorer ska återfå rätten att bestämma skolavslutning i kyrkan med religiösa inslag. Reformen framställs som ett uttryck för frivillighetsprincipen: varje rektor kan själv välja om hon/han vill ha kyrklig avslutning utan att behöva underordna sig ett dekret från Skolöverstyrelsen. För eleverna gäller naturligtvis inte någon motsvarande frihet: den elev som skulle föredra en sekulär avslutning måste välja mellan att acceptera de religiösa inslagen eller helt avstå från att delta. Någon rätt för rektorer att bestämma skolavslutning i en moské, med islamska religiösa inslag, har (såvitt känt är) inte aktualiserats.
Andelen svenskar som är medlemmar i Svenska kyrkan har nu minskat till 67 %. Tidigare blev de flesta automatiskt medlem genom födseln, men numera blir man medlem genom att döpas. Av nyfödda i Sverige döps 50 %. Dopceremonin innebär bl.a. att föräldrarna åtar sig att se till att barnet ska ”leva med församlingen i Kristi gemenskap”, dvs. bli aktivt utövande kristen. Hur många som avser att infria det löftet är inte känt. Av 15-åringarna väljer 30 % att konfirmera sig i Svenska kyrkan. Enligt attitydenkäter anser 35 % av svenskarna att de är kristna. Mindre än 1 % deltar regelbundet i Svenska kyrkans gudstjänster.
När det gäller skolavslutningarna kan man alltså konstatera att hälften av de yngre barnen inte är medlemmar i kyrkan och att två tredjedelar av de äldre barnen har valt att inte bekräfta något band till kyrkan genom konfirmation. Man kan alltså uppfatta ett beslut om religiöst färgad skolavslutning som ett övergrepp mot en majoritet av eleverna. Men man kan i stället se reformen som den slutliga spiken i statskyrkans kista: vad prästen må säga på avslutningen är så irrelevant och oförargligt att alla bör kunna acceptera det som en festlig dekoration.
Vilken slutsats man än drar är det uppenbart att Svenska kyrkan har problem. Det kanske största problemet är att religionen över huvud taget inte står på dagordningen. Vi har i Sverige inte haft någon bredare debatt om tro och religion sedan Ingemar Hedenius. Hans bok Tro och vetande (1949) gav upphov till en av de mest omfattande kulturdebatter som förts i Sverige. Men i dag uppfattas det som genant, närmast pinsamt, att diskutera trosfrågor.
Jag vill trots det göra ett försök att lista några av de problem som kyrkan ställs inför i vår tid.
Förnuftsrelaterade problem. Vi vet numera att universum är stort, väldigt stort. I en monoteistisk religion är Gud definitionsmässigt alltings skapare. Gud har alltså skapat inte bara vår jord, inte bara vårt solsystem, inte bara galaxen Vintergatan utan alla galaxer och stjärnhopar som tillsammans formar världsalltet. Och kanske mer än så: det finns forskare som menar att kan finnas mer än ett universum, vilket innebär att en mängd parallella universum i så fall också skulle ha skapats av samma Gud. Enligt kristen dogm uppträder Gud i tre former, som Gud, som Guds son och som Den Helige Ande. Guds son levde i mänsklig gestalt som Jesus i Palestina för 2000 år sedan. Som Guds son är Jesus enfödd, dvs. Gud har bara ett barn. För människor som levde för 2000 år sedan, med den kunskap man då hade om hur världen ser ut, var det ingen förnuftsvidrig tanke att Gud valde att låta sin ende son födas på jorden. Det fanns just inget annat att välja på. I dag ställer dogmen om Jesus som Guds ende son däremot till med ett intellektuellt problem.
Etiska problem. Kristendomen har i olika tider legitimerat etiska normer som varit en produkt av de samhällen där den har verkat. Gamla testamentet är kanske mest problematiskt i det avseendet. Vissa delar av kristenheten ser Gamla testamentet som Guds oförfalskade ord medan andra vill relativisera den delen av Bibeln. Berättelsen om Abraham är gemensam för kristendom, judendom och islam och budskapet är att lydnaden mot Gud måste låta alla andra hänsyn vika. I förlängningen har kristna kyrkor under tidernas lopp intagit positioner som vi i dag upplever som oetiska. Korståg och andra religiöst inspirerade krig ligger numera långt från oss. Kristna kyrkors hållning i samband med förföljelse av olika folkgrupper utgör ett etiskt problem som inte är fullt så avlägset. Och Svenska kyrkans antagonistiska inställning till kvinnans frigörelse och till homosexuellas rättigheter ligger än närmare i tiden.
Historisk belastning. Vår västerländska kultur sägs ofta vila på kristen-judisk grund. Det är inte riktigt sant. De intellektuella rörelser som framför allt ligger till grund för våra nuvarande värderingar i västerlandet är humanismen, upplysningen, det vetenskapliga förhållningssättet till kunskap och utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter. I samtliga fall har den kristna kyrkan stått som motståndare till dessa idéer. Och inte en beskedlig intellektuell motståndare utan en många gånger repressiv makt som med våld och mord förföljt dem som har drivit utvecklingen till det som vi i dag uppfattar som det bästa i vår civilisation.
Politiska problem. Kristendomen var ursprungligen en under-dog-religion. I romarriket attraherades slavar och utländska legosoldater av den nya läran. Men från och med kejsar Konstantin, och fortsatt under medeltiden, blev kristendomen populär som statsreligion. Orsaken var att den legitimerade den absoluta monarkin, dvs. kungariket av Guds nåde. Det som gällde innan hade givetvis inte varit vad vi förstår med demokrati. Men makten kom ändå underifrån. För att bli kung eller motsvarande krävdes en uppbackning från stormännen, eller vad man vill kalla den ledande gruppen i ett samhälle. Med kristendomen kom möjligheten att hävda en makt given uppifrån. Genom kröning utförd av en hög representant för kyrkan invigs monarken i sitt ämbete. Den kristna kyrkan har på så sätt varit nära förbunden med den monarkiska styrelseformen och har på så sätt haft ett motsatsförhållande till den successiva utveckling av demokratin som har urholkat de kvarvarande monarkiernas faktiska makt. Trots att den svenska monarkin numera är konstitutionell, och kungen saknar all politisk makt, finns fortfarande kopplingar mellan monarkin och kyrkan. Bland annat måste statschefen och den kungliga familjen enligt successionsordningen vara av den evangeliska tron, dvs. vara medlemmar av Svenska kyrkan. För övriga svenskar råder religionsfrihet.
Företrädare för Svenska kyrkan vill mena att dessa eventuella problem hör till historien och att de inte bör läggas dagens kyrka till last. Liksom samhället i övrigt har kyrkan utvecklats och förändrats, så att den i dag utgör en progressiv kraft i samhället. Många menar också att de delar av dogmen som bereder intellektuella svårigheter inte ska tolkas bokstavligt utan mer ses symboliskt.
Men två frågor är ändå svåra att komma runt. Får en bofink se ut hur som helst och fortfarande vara en bofink? Och vad är loket och vad är släpvagnen i utvecklingen mot det moderna samhället?
Världsreligioner grundas inte särskilt ofta, och det var länge sedan sist. Om man ändå leker med tanken att någon skulle vilja grunda en ny tro som möter dagens människors behov av andlighet – vilka krav skulle man i så fall ställa på en sådan religion? Här är ett par förslag.
Icke-exklusivitet. Att inte diskriminera människor som inte är anhängare/medlemmar. Att inte legitimera våld eller förföljelse av andra trosutövare eller människor utan tro. Att inte hävda att den egna tron i sig utgör den enda vägen till frälsning, evigt liv, tillgång till himmelrikets fröjder eller liknande förmånsbehandling från högre makters sida.
Respekt för och förenlighet med kunskap som vunnits genom vetenskaplig metod. Den vetenskapliga metoden är människans hittills bästa sätt att få kunskap om den yttre världen och avvisa falska föreställningar. En religion i vår tid bör inte, med hänvisning till heligförklarade urkunder eller vissa personers inre övertygelse, ifrågasätta vetenskapens nuvarande ståndpunkt.
Stöd för allmänt omfattade etiska värden. Att inte bekämpa de värden som vunnit allmän acceptans i den moderna världen som demokrati, jämställdhet och grundläggande mänskliga rättigheter. En modern religion behöver inte se som en huvuduppgift att aktivt verka för dessa värden – det finns andra organisationer som har den rollen – men det får inte finnas någon konflikt mellan religionen och etablerade etiska värden.
Frihet för alla människor som så önskar att ansluta sig till eller utträda ur den religiösa gemenskapen. Att inte begränsa religionen till en etniskt eller på annat sätt avgränsad grupp. Att inte hindra den som vill överge gemenskapen.
Fokus på den andliga upplevelsen. Inre stillhet, förundran och vördnad inför alltets storhet, upplevelse av universell glädje och kärlek – det finns många beskrivningar av de slag av upplevelser som människor försöker nå genom bön, yoga, meditation, mindfulness och liknande tekniker. Det finns i vår tid många människor som bejakar sökandet efter andlighet, samtidigt som de avvisar etablerade religioners dogm och ceremoniel.
Rimliga krav på en religion i tidens anda, kan det tyckas. Men var gives denna verkligt goda cigarr?
Ja, vad ska man tro?
tisdag 31 december 2013