Göran Rosenberg skriver under strecket (Jakten på den multikulturella syndabocken, SvD 30/11 2011, läs här) att multikulturalismen sedan en tid är dödförklarad i Europa. Han hänvisar till uttalanden av Merkel, Sarkozy och Cameron, och menar att Europas ledare unisont pekar ut multikulturalismen som orsaken till problemen med försvagade värde-gemenskaper, ghettoiserade städer och ökande främlingsfientlighet.

Enligt Rosenberg håller inte det svaret för en närmare granskning. Multikulturalismen är inte död – den har bara ännu inte fötts.

Men även Sverige är en del av Europa, även om den insikten inte helt har trängt in i vårt kollektiva medvetande. Att diskussionen i flera Europeiska länder söder om oss har avlägsnat sig från ett okritiskt hyllande av varje form av kulturell mångfald innebär inte att den vindkantringen också har nått Sverige. Det må vara att den politiska eliten inte längre har multikultur som toppnotering på menyn, men det är fortfarande långt till ett öppet ifrågasättande av vissa yttringar av multikulturalism – givetvis ett parti undantaget.

Tiden borde vara mogen också i vårt land föra en mer nyanserad diskussion om både de positiva och de negativa aspekterna av mötet med andra värderingar och traditioner än de som är etablerade i Sverige. Rosenbergs understreckare är ett seriöst bidrag till en sådan diskussion. Förhoppningsvis får den gensvar, både från dem som delar och dem som inte delar hans värderingar och bedömningar.

Mitt eget försök att bena upp multikulturproblematiken har kommit till uttryck i skrönikan Mångkultur eller blandkultur (läs här).